söndag 25 juli 2010

På Arvika syntes det för övrigt mycket väl att jag är en sann festivalmänniska!
Ända in i benmärgen.
"Dem byggde snabbt ett kallt iglo"
sa min tidigare svensklärare hävdar Fredrika. Vad är det för jävla mening ens? Vad vill man få fram?

Skjut mig..

söndag 18 juli 2010

Arvikafestivalen 10

Nu har jag varit på min första festival, eller blivit av med min festivaloskuld som de fyndiga säger. Jag har spenderat fyra nätter i tält under Arvikafestivalen på den lilla campingen tillsammans med mina vänner. Och jag skulle gärna vilja säga att det var storartat, men det här med tält och dass, njaa det är nog inte riktigt min grej ändå. Men trots detta har jag haft så satans jävla roligt! Trots en jävla massa regn och upptagna brassestolar så har det varit alldeles fantastiskt! Den härliga festivalkänslan har funnits i min kropp klockan fem på morgonen när jag vandrat runt själv i hopp om att hitta en okej bajamaja, eller när jag satt i tälten och sa "Livet på festival suger!" när regnet öste ner utanför.

Hade det inte varit för mina vänner som lyckats pigga upp mig, min någorlunda positiva inställning och all alkohol hade det nog aldrig blivit så lyckat som det faktiskt blev. Trots att många i mitt sällskap aldrig varit på festival förut och kände att festival, "det blir det nog aldrig mer" inklusive mig så var det så jävla bra!

Därför jag åkte på festival över huvud taget var för att skåda Peter Doherty som varit en favorit alldeles för länge. Och det var helt sinnes att få se honom. Jag var i sådan extas att jag inte kan förstå än att det faktiskt har hänt. Och vilket framträdande han gav oss, otroligt städad, nystruken kostym och den slitna stråhatten. Han var endast tio minuter sen och tappade inte märkbart bort sig när han sjöng. Han gjorde det på sitt sätt, cigaretten, svalde ned med whiskey, dansade ibland oroligt nära kanten och sjöng alldeles fantastiskt. När han sedan försvann från scenen och alla fortfarande stod kvar kommer han ut igen, och alla hoppades på att han skulle köra ett extranummer, men icke. Han satte sig på sidan av scen, drack vin och tittade knappt åt sin publik. Han mumlade fram att "The fucking swedish police wants to take a blood-test on me when I get of the stage." så därför stannade han på scenen i tjugo mintuer. Satt och drack, pratade med bandmedlemmar.

Det är sjukt vad stora Babyshambles har blivit. Och på ett löjligt sätt gör det mig irriterad. Varenda jävel ska älska hit och älska dit. Men jag och många fler, vi älskar på riktigt. De som stod och tryckte längst fram, precis framför mig och sjöng med i de populäraste låtarna, ni kan dra åt helvete! Jag ville ha den platsen, jag behövde den platsen.

tisdag 13 juli 2010

Konversation med Fredrika

Jag: Jag tror inte att jag kommer att tycka att det finns så mycket snygga killar på Arvika.
Fredda: Nej det tror inte jag heller att du kommer!
Jag: Det är liksom inte riktigt min stil, med indie och så...
Fredda: Men Bea, du vet att det brukar vara många fjortisar som åker på festivaler också.

söndag 11 juli 2010

Littorin

Min och Fredrikas vadslagning om vem som vinner valet ser ljus ut från min sida just nu. Littorin ställer till det på ett härligt sätt och jag tycker det hela är väldigt festligt, speciellt så här i valtider. Nu sitter han att på pottkanten, den där Littorin.

Konversationen som uppstår:
Jag: Han köper ju sex, den där Sven Otto! Vad säger du nu va? Mowahaha! Högern köper sex.
Fredrika: Men vad i helvete! Jävla Mona Sahlin köpte Toblerone för statens pengar!

Alltid denna jävla Tobleronen! Fan vad hon ska ångra sig ändå. Hon kanske älskar Toblerone, men inte fan kan det vara värt att hon en gång i tiden smaskade i sig den där chocolatebaren alltså.