fredag 27 februari 2009

Sitter här och äter mina känslor just nu. Det faktum att min syster just nu spenderar kvalitetstid med vän på spa gör mig inte gladare. Josefine kommer hit ikväll och det ska bli underbart.

Leva i nuet

Att leva i nuet säger alla psykologer, livscoacher och så vidare att man ska göra, det ska vara bra. Carpe Diem och sådanat där, vilket är ren idioti för mig. Jag tror inte att det är bra att leva just för dagen, inte tänka för mycket på det förflutna och inte drömma för mycket om framtiden. Personligen så tänker jag alldeles för mycket på det förflutna, och drömmar alldeles för mycket om framtiden. Det gör jag i min ensamhet hela tiden, och jag älskar det. Att tänka på det förflutna, och nu syftar jag på både negativa och positiva saker, får mig att bearbeta, jag bryter därför aldrig ihop totalt som en del andra gör, för jag vet att jag har år på mig att tänka på detta. Om och om igen, gråta då och då. Vad det gäller misstag och snesteg som man gjort i det förflutna får mig bara att tänka att jag aldrig mer ska göra om det, jag tar lärdom av vad jag ställt till mig och gör därför inte om det. När det gäller underbara saker som hänt i det förflutna, klart man ska få drömma sig tillbaka till det, skratta en sista gång åt det och sedan le i timmar för sig själv.

Om man ska leva med en vardagspolicy som säger att man inte ska drömma om framtiden slutar man att inspireras överhuvudtaget och jag tror livsglädjen sakta skulle försvinna då. Vi är människor vi behöver drömma, vi är olika individer med olika behov, jag är tonåring och vill bort från min egen verklighet ibland. Mer komplicerat är det inte, men så hojtar någon jävel "CARPE DIEM!" och man får för sig att det är fel att drömma. Drömma är det mest fantastiska jag gör om dagarna, jag är på semester med Mikael Persbrandt och Zac Efron varje dag. På dagarna får vi bestämma våra drömmar, vad de ska handla om, hur vi vill att livet ska bli eller vara. Om nätterna kan vi inte kontrollera våra drömmar, och det är därför det är viktigt att drömma på dagen istället för att gå runt att tro att drömmar om nätterna kan bli verklighet. När de egentligen bara bygger på saker som man tänkt på eller varit med om som bara samlats i en gryta och kokats ihop. På dagarna drömmer vi om våra riktiga drömmar och om framtiden. Ordet Carpe Diem finns inte i min vokabulär.

onsdag 25 februari 2009

Badtunna

Idag var jag och brudarna i tunnan på badhuset, det var Josefines idé att vi skulle gå dit och bada och bjöd därför oss alla. Vilket var mycket uppskattat! Och väldigt trevligt.
Jag måste bara berätta en händelse för er, som hände när vi satt i tunnan. När vi hade dukat upp med alla godsaker vi hade köpt med oss och satt och tillrätta fick vi se en tjej som stod och tittade ut på oss. Och hon tittade länge, så länge att jag vill påstå att hon glodde. Men därefter försvann hon. Efter en liten stund kommer denna tjejen ut med sin pojkvän eller något efter. Tjejen var tjock och hade en ljusblå baddräkt, hon hälsade på oss. Vi hälsade tillbaka och undrade vad hon höll på med. Hennes pojkvän eller manliga sällskap i alla fall skulle ta kort på henne när hon kastade snö i baddräkt, därför tjoade hon och låtsades ha det väldigt trevligt. Men det var inte denna kvinna som var intressant, det var hennes följe. Han som höll i kamrean. Han hade på sig ett par leopardmönstrade speedos! Jag vet inte vad jag ska skriva mer nu, herregud!

måndag 23 februari 2009

Måndag

Idag har varit en alldeles underbar dag! Åkte till mormor och morfar i förmiddags med pappa och var ute och grillade i solskenet, byggde snölyktor och samtalade om allt mellan himmel och jord. Mormor berättade att hon saknade tiden när vi barnbarn var små och var där och lekte dagarna i ända, och jag kände precis samma sak. Jag vill bara tillbaka till den underbara problemlösa tiden. När man var ute och lekte i snön med overall, mössa, vantar och riktiga kängor. Man var ute och lekte hela dagen och sen gick man in och kastade av sig kläderna i hallen och håret var svettigt efter all lek samtidigt som det hade blivit alldeles fuktigt av kylan.

Därefter åkte jag och pappa hem och jag lade mig framför en dålig film som jag bara såg början på, för sedan ringde mamma och sa att det fanns tid för mig att ta hål i örat. Och jag tackade ja men sedan blev jag alldeles nervös och funderade på vad jag egentligen hade tackat ja till. När jag kom till Boys and Girls så var det mamma som skulle ta hålet, för första gången också! Detta gjorde ju inte mig mindre nervös direkt, men det gick bra. Det ena hålet blev lite högre upp än de andra men det tänker man inte på. Är i alla fall nöjd att jag vågade.

Senare på kvällen försökte jag få ihop hela tjejgänget, hade tänkt att vi skulle gå på bio men det var bara Josefine och Caroline som var på idén men det var minst lika trevligt för det! Det var den nya Wallander vi såg, riktigt bra faktiskt. Och läskig, vi skvätte till flera gånger, i alla fall jag. Sen promenerade vi ett bra tag och pratade, riktigt mysigt.

Nu ska det snart bli sängen för jag är trött. Eller nej det är jag inte alls, men jag måste sova. Jag ska försöka vända rätt på mitt dygn som har varit fel i två år ungefär. Jag sover inte mycket på nätterna, jag är uppe och skriver eller gör något annat. Jag har ju haft mina sömnproblem i många år nu så jag är van att inte sova speciellt mycket, men jag ska försöka att lägga mig innan klockan tre idag i alla fall. Får väl se hur det går men.

På återseende kära vänner.

söndag 22 februari 2009

Söndag

Försökte precis skriva ett sånt inlägg om vad jag gjort under dagen, det blev kasst så jag tog bort det. Det känns så tragiskt av mig att bara skriva om mig själv, även fast jag älskar när andra som bloggar bara skriver om sig själv. Jaja, jag ska bli bättre på att skriva om mig själv.
Därför gör jag ett försök nu..


Vaknade tidigt imorse som jag alltid gör efter en utekväll. Så är det varje gång jag festar, det går inte att sova länge på morgonen dagenefter! Jag är alltid uppe och går runt åtta och försöker somna om vilket inte brukar gå. Vi hade Hippiefest igår i alla fall, och jag ser fortfarande ut som en hippie känns det som, sliten och fejktatueringar lite över allt. Men hippies var förbannat snygga i alla fall, det kan man inte säga något om! Och vi ville ju inte vara sämre så vi var ju utklädda till max, eller ja i alla fall Josefine.

Jag och Josefine tog en långpromenad förut och vi var båda mycket slitna och trötta i kroppen, Josefine mådde även illa så det var väl inte på topp direkt i alla fall. Men vi gick i alla fall även fast benen sa emot. Sen åt vi pizza bara för att följa bakfyllemönstret. Sen gick jag hem och sov i två timmar så jag sitter här nyvaken och just nu känns det som om jag har både feber och diverse andra sjukdomar, jag blir ju lite halvsnurr när jag sover på dagen.

Ikväll blir det väl Beck, eftersom min man är med så får jag ju ställa upp och titta. Funderar även på att vara uppe hela natten idag, gå ut runt klockan tre och gå i en evighet. Det vore skönt.


På återseende

fredag 20 februari 2009

Vem äter mest?

Tittade på ett program förut på TV4 Sport - Vem äter mest? Det var en tävling som gick ut på att äta så mycket på en viss tid. Det var en deltagare som länge hade tränat för att äta en sorts skinka så snabbt som möjligt, han skulle slå världsrekord. På 6 minuter åt han 1,5kg skinka eller något, samtidigt som han svalde ner det med vatten. Det var fruktansvärt vidrigt att se hur den stora mannen i solglasögon tryckte i sig skinka samtidigt som han svettades från pannan. Groteskt alltså! I programmet var det med sportkommentatorer som diskuterade hans för och nackdelar, gamla världsmästare och hans snabbet när han förde maten mot munnen. Det pratade om denna "sport" som om det vore fotboll eller hockey. När han var klar och mot alla odds slog världsrekordet så tittade de på ett diagram som mätte hans käkkapacitet, hur fort han tuggade alltså. Vart är världen påväg? Denna surrealism som har etablerat sig i alla kategorier i samhället börjar bli grotesk, det är ingen som tycker det är roligt att se en snuskig, svettig man proppa i skinka. Jag kollade enbart för att äcklas ännu mer av den här jävla idioten och tänka "Tack för att jag inte är dotter till denna osmakliga man".

Visst låter det mer intelligent när man säger "vart" i stället för "var"?
Då vart det fredag igen, kära vänner.

torsdag 19 februari 2009

Markoolio

Lite gammalt att skriva om nu men, var det någon som såg Melodifestivalen i lördags? Det gjorde i alla fall jag och mina förtjusande brudar. Med var i alla fall Markoolio, och alla barnöron var förmodligen mycket nyfikna på vad denna idiot hade hittat på. Jag kan se framför mig hur barn över hela Sverige hade radat upp framför tvn med godis, chips och säkert popcorn också. De var spända och förväntansfulla, omedvetna om att deras idol knarkar och tar sig själv på alldeles för stort allvar. För det där med att ta sig själv på stort allvar, det kan inte barn se. I alla fall inte hans åldersgrupp.
Fram kommer han på scen i alla fall, i vinröd kostym i sammetstyg, utan hår på huvudet som vanligt. Och han sjunger en ballad, mannen utan någon som helst musikalisktalang ger sig på en ballad! Och han är seriös, han tar det på allvar. Under hans framträdande väntade jag på att musiken skulle komma upp i en snabbare takt och han skulle börja rappa, men det sker aldrig. Det är också en man bakom honom som dansar i bakgrunden lite mystiskt som sedan brinner upp lite halvdramatiskt i slutet. Han sjunger sin ballad, den patetiska dansaren borde hitta ett nytt jobb, jag kan inte göra något annat än att sucka för att sedan brista ut i skratt. Vilket jävla skämt! Fiasko är ordet! Låten heter Kärlekssång för mig, och låten börjar med texten:

Du är för söt
Varje gång som du fyller mig med smicker
Att jag rappar ballt
Kan sjunga allt
Varje tänkbar stil

Jo tjenna! Är det till hans flickvän han sjunger låten, sin egen personliga coach som han fått ihop det med? Jag hade tyckt han varit bättre som Doktor Mugg, allt annat än det han gjorde hade varit bättre. Melodifestivalen är det absolut värsta jag vet, och jag funderar på att flytta utomlands under våren för något mer överskattat finns inte! Det finns egentligen ingen som gillar den, ändå är det tre miljoner männsikor med för mycket tid över som väljer att spendera sin lördagkväll framför SVT1 klockan 20:00 till oändligheten. Därför jag valde det denna lördag var för att det var hittepådagen som Josefin så vackert kom på. Men jag tänker inte spendera en minut till detta framför ett program som inte lever upp till sina krav.
Han är en amatör, den där Marko.

Twilight

Jag förstår inte storheten alls i denna filmen. Min lilla Wendela pratar om den konstant, visserligen är hon tre år yngre än jag men jag har många kompisar som tyckte den var fantastisk. Men denna filmen är inget alls för mig, vet inte om det berodde på sällskapet eller filmen, men jag föll inte för den alls.

Ska snart gå och möta mamma efter jobbet nu, om ungefär fem mintuer sisådär. Om ni vill veta.
Denna helgen kommer förövrigt bli suverän, Hippiefest, med mina brudar. Vi ska spela Janis Joplin och Jimmie Hendrix hela natten lång tills vi inte orkar mer.

måndag 16 februari 2009

Eftersom jag blev utvald av Angelica så får jag väl skriva sju sanningar om mig själv.

1. Jag irriterar mig otroligt lätt på människor. Det finns många människor jag går runt och stör mig på jämt, flest sådana jag inte känner dock.
2. Jag är ofta nojig.
3. Jag föredrar ljummet vatten framför kallt.
4. Som barn drömde jag om att vara en sten eller ett berg.
5. Jag har lätt att bli beroende av allt möjligt, dock bara i några dagar eller någon vecka.
6. Jag är väldigt känslosam och gråter lätt. Men bara i min ensamhet, nästan aldrig inför någon annan.
7. Får väldigt lätt raseriutbrott på tekniska prylar om de inte fungerar.

lördag 14 februari 2009

Alla hjärtans dag

Har precis ätit en underbart go middag med familjen, oxfilé, mumma. Och nu sitter jag här och äter chokladmouse, vilket också är underbart. Ska spela spel och mysa med världens snyggaste singlar ikväll, och det ska bli trevligt!

Har inget vettigt att säga, glad alla hjärtans dag!

Förövrigt kollar min pappa på Nalle Puh just nu och skrattar till för sig själv ibland..

fredag 13 februari 2009



Ibland försöker jag vara lite extra glammig. Pluta med läpparna på kort och försöka få till den där sexiga blicken. Inte "kom och ta mig blick" utan mer, "Sa jag något? Oops" så som tjejer brukar göra samtidigt som de sätter pekfingret på underläppen och öppnar munnen lite. Inte guldfisk gap utan mer lite oops-gap, jag ni förstår hur jag menar. Sen ibland så tar man kameran eller mobilen i spegeln för att se hur man blir på bilden. Och det där då blicken brukar bli konstig, ska man titta i spegeln eller i kameran när man tar kort? Eller ska man titta bort, och vara omedveten om att man faktiskt tar kort på sig själv? Jag gör väldigt ofta många flitiga försök till denna typ av bild, bara därför att jag sällan lyckas just med denna sort. I alla fall, saken är den att jag blev vinögd på denna bilden. Jag blev vinögd! Jag kan ju inte ens bli vinögd när jag försöker, hur fan lyckas jag då med det när jag verkligen försöker mitt bästa för att få den fantastiska bilcken? Gaaaah!

onsdag 11 februari 2009

Caroline af Ugglas

Något som jag ofta får höra när jag säger att jag älskar Caroline af Ugglas är; Jag hatar henne! Men jag är förälskad i denna underbara människa. Jag älskar hennes musik, hur hon skriker ut sina känslor och allt bara skär sig. Mmm, jag får ett skönt rys genom hela kroppen. Och hennes texter är alldeles underbara, hela hon är underbar. Fulsnygg och har en man som heter Heintz i förnamn. Hennes framträdanden när hon är på scen, hur hon ibland sätter sig på knä, blundar när hon sjunger, allt är så äkta. Det är ingen som säger till henne hur hon ska göra på scen, hon gör som hon vill och jag beundrar henne för det.
Hur ska jag få dig, hur ska jag få dig att förstå?
Att jag orkar inte längre, men jag är här för dig ändå
För jag ska ge dig tid om tiden, tiden, tid det tar

tisdag 10 februari 2009

Ibland önskar jag inget hellre än att komma tillbaka till vissa stunder i mitt liv, som när man var barn och åkte kärra och åt glass på somrarna. Eller festen under den gångna helgen som var så rolig. Men idag tackar jag Gud och hela världen för att denna jävla dagen aldrig mer ska komma tillbaka.

fredag 6 februari 2009

Saker som irriterar

1. Överdrivet glada göteborgare, 50+ i kostym. Usch, jag äcklas av deras sätt att vara, att prata, och skratta. Kommentarer som "Ja, men så e de när man e från Götalabörg" och glimten i ögat därefter. Jag mår illa.

2. Även andra platsen tar göteborgare 50+ hem. Tänk när de sätter händerna i midjan, lyfter på fotsulorna och drar en Norrlandssuck. En Norrlandssuck är när man drar in luften samtidigt som man säger något i stil med "Schuuujp". Men den här sucken är inte negativ, utan nästan mer tvärtom. De jävlarna använder det flitigt istället för att säga ja.

3. Ballerinamuffins i portionsförpackningar. Vad är detta för idioti i vårt miljöskadade samhälle? Är det ens någon som vågar smaka på denna vidriga muffins, om man tänker på dess gula färg?

4. Varför har youtube i svensk version kommit? Varför ska vi svenskar alltid vara så egenkära i vårt land? Visst, vi har det bra och "slipper suga av en äcklig gubbe för att få tillbaka vårat pass" för att citera Belinda Olsson. Men kom igen, det räcker med Midsommar.

5. Personer som kallar Sverige "Vårt avlånga land"

6. Sommarjobb. "Varför ska jag behöva jobba? Ser jag ut som en tjej som tycker om att jobba?" sa jag till min far häromdagen. Han tittade bara förskräckt på mig och lämnade rummet. Jag antar att han funderade på vad som hade gått snett under min uppväxt, vad han och mamma hade gjort för fel..

7. Ordet "Gaah". Det är bara okej när StylebyMats säger det, inte när någon annan gör det. Förstå det, modebloggare.

torsdag 5 februari 2009

Hamnade på någon kille i 14:årsålderns bilddagbok förut. Han hade lagt upp massa bilder på sin flickvän, han var säker på att det skulle vara de föralltid, han ville spendera hela sitt liv med henne, han skulle kunna dö för henne. Och ingen var älskad som hon, för han älskade henne mer än allt. Jag kan inte undgå att beundras, han skulle kunna ge sitt liv för henne. Han vill dela hela sitt liv med henne. Han älskar henne. Tänk att veta som 14-åring vem man vill leva med, och tänk att som 14-åring förstå innebörden av kärlek. Mycket imponerade!


Fan, varför var jag aldrig fjortis som barn?

onsdag 4 februari 2009

Charmas av mig själv

"Jag tror vi får ta hem säkerthetskontrollanterna som vi har på jobbet nu. Det skulle göra bättre nytta här." Detta var pappas kommentar på min klantighet idag. Idag har jag varit hemsk. Först åt jag godis och som vanligt tryckte jag bara in det i munnen på mig, och helt plötsligt sätter jag i halsen. Det bara slår till och jag får ingen luft alls. Mamma och pappa var i köket samtidigt som jag men ingen utav dem hör hur jag kippar efter andan eftersom de är mitt uppe i en diskussion. Det slutar med att jag tillslut får trycka ner hela handen i halsen och dra upp godiset. Fräscht! Därefter skriker jag "Är det ingen som hör att jag står här och kvävs eller?!" sen börjar jag hosta som en hes katt.

Lite senare skulle jag ut och gå med Josefine, och när jag går ner för våran lilla trapp från köket till hallen som slinter jag med strumpan mot trappsteget liksom, det som gör så jäkla ont på undersidan av foten. Så jag lägger mig på golvet och låtsas gråter och skriker "Jävla helvete, fy fan vad ont!" och mamma springer fram och sätter sig tröstar mig. Håller med om att det gör fruktansvärt ont och berättar att hon gjorde samma sak häromdagen. Därefter kändes det bättre.

Promenaden med Josefine var inte våldsam alls förutom att vi halkade till lite då och då. Men när jag sedan kommer hem och slänger av mig kläderna i hallen eftersom hela jag är is. Och då till min underbara upptäckt, är det ett varmt bad som står och väntar på mig, och jag slänger mig. När jag däremot ska resa mig från badkaret så slår jag i huvudet i kristallkronan så tre ljus åker ur. Nu är jag alldeles öm i huvudet och jag charmas av mig själv.

måndag 2 februari 2009

Jag vill göra som Belinda Olsson gjorde för ett par veckor sen, skriva ett tacktal.

Tack för att jag får gå i skolan.
Tack för att jag inte behövt se min mamma blivit våldatgen i krig.
Tack för att jag får tillgång till att ha kontakt med min omvärld.
Tack för att jag får tycka och säga vad jag vill utan att få en kula i huvudet.
Tack för att jag har en familj som bryr sig om mig.
Tack för att min pappa inte är soldat.
Tack för att jag har fantastiska vänner.
Tack för att jag har ben och armar.
Tack för att jag får vara jag och bli accepterad för det.
Tack du som kom på Marabou.
Tack för att jag inte behöver gå i trasiga skor.
Tack för att jag inte tvingas gifta bort mig med min kusin.
Tack för att jag och min syster inte behöver gå på gatan.
Tack för att jag har tillgång till rent vatten varje dag.

söndag 1 februari 2009

Söndag

Och så vart helgen över, ännu en gång. Sitter här med det obligatoriska söndagsarbetet, det vill säga: skolarbete. Uschusch! Var en underbart trevlig kväll igår, och det kanske blev lite för mycket av det trevliga för mig och Jossa? Men vem skadar det? Josefine är ju en sådan fantastisk festfixare så! Ska träffa den bruden senare och antagligen prata igenom gårdagen och vara allmänt slappa. Sen ska jag försöka få med henne på att köpa godis, eller om jag går och köper godis innan jag träffar henne? Hmm.
Jaja, hoppas ni hade det lika trevligt igår som vi på Tingvallagatan 9 hade.